Ensam kväll

Ikväll är det jobbigt. Ibland får jag dagar, eller oftast kvällar, då allt jag vill ha är en varm famn att krypa in i. Någon som kan hålla om mig riktigt hårt och kyssa mig mjukt. Någon som säger att allt kommer ordna sig och vars hjärtslag och andetag jag kan somna till. Att vara ensam då gör ont i själen.

Ikväll var det förmodligen ett gammalt avsnitt av Sex and the City som utlöste känslan. Jag har nämligen kommit på att det finns en skådespelare som är väldigt lik min australiensare och han var med i det avsnittet. Problemet är ju att han inte alls är min. Och han kommer aldrig bli min. Förmodligen kommer jag aldrig mer få se honom igen. Någonsin. Jag har accepterat det, men varje del av min själ hatar det.

Jag orkar inte känna så här. Jag vet jag borde le och gå vidare, men längtan den finns ändå här.