Olika typer av kyssar

Det finns kyssar... och så finns det kyssar.

Det finns kyssar som är riktigt dåliga. När era läppar möts inser du genast att det här inte var en kille som det var meningen att du skulle kyssa. Ni passar helt enkelt inte ihop på det sättet. Det är som att försöka få en fyrkantig kloss att passa in i ett runt hål. Det är kyssar du varken njuter av eller vill uppleva igen.

Det finns även kyssar som är bra och mysiga på alla sätt. Läppar möter läppar, tunga möter tunga och det är mysigt för stunden, men så fort ni drar er ifrån varandra har du glömt det. Behovet av fysisk närhet har kanske tillfredställts just för stunden, men den lämnar dig ändå ganska oberörd. En mysig kyss, men inte speciellt speciell.

Sedan finns det kyssar som är riktigt jävla bra. Du kan inte få nog av att kyssa personen ifråga och tekniken är fulländad. Du har ett leende på läpparna i många timmar efteråt och världen verkar med ens lite ljusare, lite bättre och lite roligare och du känner dig lite starkare, lite vackrare och lite mer åtråvärd.

Men de kyssarna som man helst vill ha är de kyssar som når bortom det fysiska och in i själen. De kyssar som för ett ögonblick gör så att världen endast består av två människor som smälter samman till en enhet. Allt runt omkring bleknar bort och du börjar darra av alla känslor som hotar att explodera inom dig. De är sällsynta, men ack så underbara. Någon som verkligen beskriver den känslan bra är Drew Barrymore i filmen Never been kissed (se klipp nedan). Om du någon gång upplevt det här så kan du skratta dig lycklig. Jag vet att jag aldrig kommer glömma när det hände mig...

Geografi

Jag har aldrig varit speciellt intresserad av geografi, men om det är något som kan få mig intresserad av att vilja veta mer om ett annat land eller en annan stad är det killarna i mitt liv. När jag faller för en kille finner jag mig själv plötsligt väldigt intresserad av landet han kommer ifrån och staden där han växte upp. Det må vara St Petersburg i Ryssland, Perth i Australien eller Milano i Italien, men plöstligt vill jag veta allt jag kan. Det spelar ingen roll hur ointresserad jag varit av landet och staden tidigare, med mina känslor för killen är mitt intresse för staden väckt. Det slår aldrig fel. Så tack, ni som fått mitt hjärta att bulta, ni lär mig inte bara om kärlek utan också geografi!

Hur uppfattar du mig?

Ibland kan jag inte låta bli att undra om ni som läser den här bloggen ser mig som tråkig och konservativ. När jag surfar runt i bloggosfären och läser andra singeltjejers bloggar, som likt den här handlar om singelliv och pojkar, verkar det som om jag är ganska ensam om att fundera kring om jag ska ta killens hand eller inte. Hos dem handlar det snarare om att ta med sig kvällens hångel hem för lite sex eller inte. Hur intressant är det för er som läsare att läsa om blickar, fjärilar och drömmar om ett förhållande när ni kan läsa om festande, kravlös sex och seriösa förhållanden? Jag har trots allt fyllt 19 och går inte kvar i varken högstadiet eller gymnasiet, trots det kanske jag framstår som oerfaren, pryd och naiv?

Ja, jag är oskuld, men det är ett medvetet val jag gjort. Gudarna ska veta att jag har haft både en och två och tre chanser att mista den, men jag har valt att inte göra det. Jag skäms inte speciellt mycket över den och känner ingen direkt hets över att vara 19 och oskuld. Jag är redo att ha sex, men jag vill ha det med rätt person. Därför håller jag på mig.

Ja, jag skriver hellre om mina känslor kring en kille än att berätta de råa, raka detaljerna kring vad vi upplevt tillsammans. När jag tog en kurs i kreativt skrivande hade en av killarna skrivit en dikt om sex. Den var väldigt detaljerad och beskrivande. Bland annat beskrev den en kvinnas könsorgan. Jag hävdade att den var för mycket och att jag skulle ha beskrivit det hela med mer abstrakta ord, han hävdade att jag var pryd. We agreed to disagree.

Ja, jag må vara naiv i vissa fall, det måste jag hålla med om, men känslor kan man inte styra över. Jag är en drömmare och romantiker till hjärta och själ och jag är benägen att tro på att otroliga saker kan hända. Det var naivt av mig att tro att det skulle fungera mellan mig och australiensaren, ändå gjorde jag det. I åtta månader.

Hur jag än uppfattas så kommer jag fortsätta att skriva i samma stil som tidigare. Jag kommer fortsätta att fundera över attraktion och kärlek, jag kommer forsätta skriva om killar jag finner intressanta och jag kommer fortsätta att fokusera mer på vad jag kände när jag och X var tillsammans istället för på vad jag och X faktiskt gjorde när vi var tillsammans. Däremot vill jag gärna veta hur ni uppfattar mig och vad som får er att komma tillbaka och fortsätta läsa min blogg. Dela gärna med er av er åsikt genom kommentarfunktionen!

Maskulint VS Feminint

Jag har nyligen kommit fram till att jag nästan uteslutande dras till män med feminina drag (se bilden på Travis Wall från So You Think You Can Dance). Jag kan tycka att män med maskulina drag ser bra ut, men när det kommer till kritan är det de förstnämnda jag faller för. Jag attraheras mer av mjuka ansiktsdrag än av skarpa hakor och fyrkantiga ansikten. Mina killar är alltid pojksöta snarare än machosnygga. Det är inte ett medvetet val jag gör, så vad kan det då bero på?

Enligt Forskning och Framsteg har man kommit fram till att kvinnor föredrar feminina ansiktsdrag när de ska välja en långvarig partner, men maskulina drag när det gällde one-night-stands. Som en äkta romantiker i hjärta och själ tror jag inte på att ha en partner bara för en kväll. Jag dömmer inte andra som har det, men det är aboslut inget för mig. Jag vill ha så mycket mer. Jag behöver känna starka känslor för att kunna gå till sängs med någon och då pratar vi andra känslor än bara attraktion och kåthet.

Kan det vara så att jag konstant, men omedvetet, letar efter en långvarig partner? Det betyder inte att jag går och letar med lykta och ljus efter min soulmate och ignorerar alla andra killar, utan snarare så att om jag blir intresserad av en kille så vill jag spendera mer tid med honom än bara en natt i sängen. Jag vill äta den där glassen tillsammans, jag vill sitta nära honom och känna värmen från hans hud, jag vill vila mitt huvud mot hans axel i soffan framför tv:n och jag vill sitta uppe halva natten och prata. Ett one-night-stand är helt enkelt inte tillfredställande nog på något plan, varken mentalt eller fysiskt.

Ja, det låter ju som om vi har hittat svaret på min fråga, i alla fall om man ska tro artikeln (som ni kan läsa i sin helhet här). Jag faller för söta pojkar eftersom jag längtar efter ett förhållande. Go figure.

Min födelsedag

Jag vet inte varför jag inte har nämnt det innan, men jag fyllde år för ungefär två veckor sedan. Det var dagen vi kom hem ifrån Kreta och F var fortfarande mycket färsk i mitt minne. Jag hatade att behöva lämna honom, Kreta och alla de vänner jag träffat där nere en ynka dag före min födesledag. Hade velat fira den i värmen, bland goda drinkar och trevligt sällskap. Alltså var jag lite smådeppig. Jag förväntade mig inte att något speciellt skulle hända eftersom jag sedan flera år tillbaka inte firar med någon större pompa och ståt. Jag hade fel.

Jag satt framför datorn och tittade igenom semesterbilderna när min mobil pep till. Till min förvåning upptäkte jag att det var ett nummer som inte var inlagt i min lista. Jag antog genast att det var någon av britterna jag mött nere på Kreta, ett orealistiskt antagande eftersom ingen av dem hade mitt mobilnummer bara min emailadress, men så långt tänkte jag inte då. Om jag hade tittat närmare på numret så hade jag insett att det var ett av de få numren som jag nog aldrig kommer glömma. Om jag hade tittat närmare på nummret så hade jag insett vem det var. Nu var jag helt oförberedd när jag tryckte fram meddelandet. Det var ett kort meddelande som önskade mig "happy birthday" och som hoppades att jag skulle få en bra dag, vad jag än gjorde. Det önskade mig även lycka till med flytten till London. Kort, direkt och utan krussiduller. Precis som alla hans meddelande var. Det var undertecknat med förkortningen av hans namn, som han alltid använde i mailen och messen, men som jag aldrig fastnade för eller använde när jag pratade med honom. Det tog några sekunder innan jag insåg att det faktiskt var han som skickat meddelandet. Att det inte var någon av britterna, utan austaliensaren. Någonstans satt han och tänkte på mig på min födelsedag. Jag antog att han sett att jag fyllde år i sin almenacka eftersom vi skrev ner varandras födelsedagarna på den där thairestaurangen i Putney, så jag blev inte förvånad över hans otroliga minne. Däremot blev jag förvånad över att han tog sig tiden, orken och lusten till att kontakta mig. Jag, som trots allt, helt själviskt, brutit all kontakt. Konstigt nog berörde sms:et mig inte så mycket som man skulle kunna tro. Jag återgick till korten och F steg tillbaka in i min hjärna. Jag antar att jag borde ha skickat tillbaka ett "tack". Ett svar, ett bevis på att jag fått hans lyckönskning, men det gjorde jag inte. Jag funderade allvarligt på att göra det, och skäms lite över att jag inte gjorde det, men jag vågade inte. Jag litade inte på mig själv. Jag ville inte bli frestad över att återuppta kontakten. Visst har jag gått vidare, men jag kommer nog aldrig vara stark nog att umgås med australiensaren som enbart en vän. Det hade bara varit dumt att utmana ödet.

När jag som bäst satt och funderade över allt det här pep mobilen igen. Det var en av mina vänner som ville att jag skulle följa med ut och hitta på något. När hon fick veta att det var min födelsedag (ganska ny, men nära vän) blev hon eld och lågor och tvingade med mig trots att jag egentligen inte var på humör. Det tackade jag henne för senare, för det visade sig bli jättetrevligt! Jag åkte ned till stan där jag mötte henne och några av de människorna jag firade midsommar tillsammans med. Till min förvåning och glädje visade det sig att två av de jag tyckt allra bäst om var där. Dels en jätteskön kille med dreeds, dels den söta killen med stora bruna ögon (den här gången utan sin bästa väninna). Förutom dem fanns en annan tjej med, samt den killen som är lite intresserad utav mig. Vi packade in oss i min bil och tog oss till ett café där vi tog en fika och pratade om vad killar/tjejer finner attraktivt, vad skillnaden mellan söt/snygg/vacker är och kärlek och ragg i allmänhet. Det är ett extremt intressant ämne och ännu intressantare blir det när man disskuterar det med killar. Ju längre kvällen gick, dessto mer intresserad blev jag av killen med de bruna ögonen. Jag har ju tyckt om honom sedan första gången jag såg honom, men nu träffade jag honom igen för första gången sedan midsommar. Under kvällen pratade vi om hur dåliga killar är på att uppfatta raggningssignaler från tjejer i allmänhet och den brunögda killen i synnerhet. Därför vet jag inte om han uppfattade mina signaler, men jag flörtade med honom under kvällens lopp, ganska grovt. Från cafét flyttade vi oss sedan till en pizzeria där dreedskillen fick sin hunger stillad. Mer flörtade och en diss av den andra killen från min sida. Den uppfattade alla i gänget dock! Hade de ögonen med sig borde de alla ha uppfattat mitt intresse för den brunögde också. De sa dock inget om det. Kvällen avsutades med att vi gick på spontanbio och såg Miami Vice som visade sig vara Miami Bajs. Sämre film får man leta efter. Jag ägnade lika mycket uppmärksamhet åt den brunögde killen som jag sett till att få sitta bredvid, som åt filmen. Tyvärr tog han inte min hand där i mörkret och jag vågade inte riktigt ta hans heller. Jag tyckte att han borde förstått signalerna och agerat själv om han var intresserad, men jag är inte så säker på att han hade gjort det. Han hade nämligen sett ganska glad ut när jag ville sitta bredvid honom. När filmen var klar ställde vi oss alla upp, tittade på varandra och sa ett unisont "fy fan vad kass den var!". När vi lämnade bion ösregnade det. Vi ställde oss under ett tak, jag och dreedskillen mitt emot de andra, och disskuterade vad som varit sämst med filmen. Ville inte att kvällen skulle vara slut, trots att jag var riktigt trött, men allt roligt har ett slut och vi sa hejdå. Den brunögdakillen kom fram och gav mig och killen med dreeds en jättestor gruppkram. Mysigt, men konstigt. vem var den riktad till? Kompis? Något mer? När jag åkte hem den kvällen var jag på det klara med att jag ville träffa den brunögda killen igen, snart! Jag sms:ade killen med dreeds efter ett par dagar (eftersom jag inte hade den brunögdes nummer) och frågade om de ville ha filmkväll med mig. Svaret var nekande, den brunögde behövde packa. Packa?! Vad nu?! Hade jag missat något? Det visade sig att den brunögde skulle flytta tvärs över hela landet, sex timmar bort, för att studera på universitet där! Och han skulle flytta imorn! Till och med när jag lyckas hitta någon jag gillar i närheten av mig så slutar det med att de finns långt bort! Vad menar ödet med att hela tiden göra detta mot mig! Gaah!

Nu sitter jag här, utan någon jag gillar i närheten igen. Logiskt sett vet jag att det är bra. Jag flyttar trots allt själv om några få veckor och att lämna en kärlek bakom mig hade varit otroligt smärtsamt. Sedan att jag kryper på väggarna av väntan på flytten är en annan sak...

Framtiden

(Anledningen till de senaste dagarnas bloggtorka.)
Nu har jag varit sjuk sedan i måndags och när man är sjuk har man, som alla vet, alldeles för mycket tid över till att tänka. Jag har haft svårt att somna på nätterna de senaste dagarna och det har inte bara berot på att jag varit sjuk. Ju närmare flytten jag kommer dessto nervösare och mer frustrerad verkar jag bli. Min kropp reagerar med magkatarrkänningar och genom att få mens två veckor för tidigt. Jag vet att allt kommer bli jättebra när jag väl flyttar dit, att jag kommer trivas i London och att jag uppfyller en dröm och ett djupt liggande behov av att göra det mesta av mitt liv. Därför blir jag frustrerad när jag kommer på mig själv med att vara nervös. Jag vill verkligen inte vara nervös för något jag vet kommer bli bra, men jag kan inte hjälpa det.

Det kommer bli min första flytt någonsin (om man inte räknar med den jag gjorde när jag var knappt ett år gammal) och jag flyttar från mina föräldrar, från mina vänner och från det landet jag alltid bott i. Det är ingen liten förändring vi pratar om här. Det har varit min dröm så länge att nu när den ska bli verklig kan min hjärna inte förstå vad det är som händer. Så är det mesta delen av tiden, men då och då kommer den på vad det är som är påväg att hända och då blir den rädd. Jag blir rädd. Tänk om jag inte klarar av den karriär jag valt att satsa på? Tänk om allt bara blir skit? Tänk om jag satsar nära en halv miljon kronor på något som inte kommer fungera? Är jag verkligen tillräckligt duktig på det jag gör? Är jag en tillräckligt duktig skribent? Hur kommer mina kurskamrater vara? Hur kommer de jag ska bo med vara? Frågorna snurrar i mitt huvud. Runt, Runt, Runt.

Kanske är det väntan som är det värsta. När jag väl är där kommer mina frågor få svar och jag vet också att jag kommer bli lugnare bara jag får börja mitt nya liv. Men nu väntar jag och räknar dagarna. En månad kvar. 29 dagar. 29 dagar av tankar som snurrar runt. Medan jag väntar på att mitt nya liv ska börja säger jag hejdå till mitt gamla. Ett långsamt bitterljuvt farväl. Hejdå vänner. Hejdå familjen. Hejdå mitt rum. Men Hej framtiden, som jag har väntat på dig!

Sexig eller inte?

Något av det osexigaste som finns är killar som tror/vet att de är supersexiga och spelar på det. Nog för att jag kan uppskatta en man som ser bra ut, men om de ser sig själva som guds gåva till kvinnan föredrar jag en Average Joe vilken dag som helst. Det är oftast utstrålningen och attityden som får mig att tycka att någon är attraktiv och killar med hybris får mig att springa åt andra hållet. Nej, om det är något som slår muskler i alla lägen är det en kille som vågar bjuda på sig själv. Det, mina vänner, är något av det sexigaste som finns!

För att illustrera vad jag menar har ni här två videoklipp med dansande killar. I det första ser ni män som gott och väl skulle kunna vara modeller (och förmodligen är det också) och i den andra ser ni en helt vanlig kille som vågar bjuda på sig själv. Jag finner den andra killen klart sexigare, vad tycker ni?

Tvåbarnspappan

En av mina läsare kommenterade om att jag alltid fick mina män att verka så perfekta. Jag kunde inte låta bli att le när jag läste det. Mina män är inte alltid perfekta (eller nära på). Även jag gör mina snesteg. Här har ni till exempel historien om den mest operfekta av dem alla.

Det var genom en nära vän som jag för första gången träffade tvåbarnspappan. Det var fest och musiken blandades med alkohol och skratt. Han var den enda singeln på festen förutom jag själv och därför blev det som det blev. Han är egentligen inte alls min typ, så jag vet inte vad jag tänkte på. Varken utseendemässigt, personlighetsmässigt eller livsstilsmässigt. Sanningen var väl den att jag inte tänkte. Han var helt enkelt där och just då behövde jag någon som kunde hålla om mig och få mig att tänka på något annat än australiensaren som var många långa mil bort. Det låter illa att säga tvåbarnspappan om honom eftersom det får honom att låta riktigt gammal, men pappa var precis vad han var. Han var 30 år gammal och pappa till en femåring och en treåring. Han var alltså alldelses för gammal för mig. I och för sig faller jag alltid för äldre män, men jag brukar föredra att de är runt 25, inte runt 30. Hur som helst, under festen föll det sig naturligt att vi flirtade med varandra och eftersom vi båda sov över hos min vän fortsatte det dagen efteråt. Jag var tveksam till om det var en bra idé, men samtidigt kunde jag inte förneka att jag tyckte om känsla av att ha ett par armar kring mig. När han skulle gå tog han mig avsides och frågade om jag ville träffas igen. Jag visste inte vad jag skulle svara eller var jag skulle titta (varningssignal 1) men sa ändå ja.

Någon vecka senare möttes vi upp igen hemma hos tvåbarnspappan. Han, jag, vännen som haft festen och hennes pojkvän skulle titta på film. Vi åt lite mat och sjönk sedan ner i soffan och såg tre filmer i rad. Jag hade än en gång hans armar omkring mig och det var skönt att ha någon där. Någonstans i en av pauserna mellan filmerna kysste jag honom för första gången. Det kändes inte allt för bra (varningssignal 2) , men jag tänkte att det kunde väl ta sig. Efter att vi sett alla tre filmerna hade mörkret sänkt sig och det var dags att ge sig av. Av någon anledning hade jag bestämt mig för att sova över hos tvåbarnspappan och min vän och hennes pojkvän åkte ensamma hemmåt. Vi gjorde oss i ordning och kröp ner i den stora dubbelsängen. Jag minns att han läste en bok om tomater (eh???) innan han släkte ljuset och kröp intill mig. Jag hade absolut inga planer på att göra något som ens kom i närheten av sex. Allt jag ville var att sova bredvid någon, men han hade något annorlunda planer. Jag insåg snart att allt kändes totalt fel. Till skillnad från när jag delade säng med australiensaren eller F var det inte ett dugg njutningsfullt (STOR varningssignal 3) och jag ville helst att han skulle sluta. Man kan tro att en man som producerat två barn ska veta hur man gör, men tvåbarnspappan var den absolut sämsta kyssaren jag haft oturen att träffa på. Han ändrade aldrig intensitet och han körde stenhårt på elvisptekniken. Hans händer var fummliga och inte där jag ville att de skulle vara. Ingenting allvarligt hände, men jag kände mig ändå konstigt nog lite kränkt och förbannade att jag gett mig in i det hela från början. Tvåbarnspappan och andra sidan började planera vår framtid ihop...

På morgonen blev vi överraskade av tvåbarnspappans pappa som oväntat knackade på dörren tidigt på morgonen! I två timmar blev jag sedan mer eller mindre ignorerad när de satt och pratade motorer, bilar och maskiner. Jag tyckte bättre om pappans attityd än tvåbarnpappans! Han visste om att jag var totalt ointresserad av ämnet och förskte inte ens byta ämne eller få med mig i samtalet (något hans pappa gjorde). De körde mig hem och jag tog mig en ordentlig funderare på vad jag ville. Mitt huvud sa att tvåbarnspappan i allafall fanns här, men mitt hjärta bultade bara för australiensaren. Efter att jag hade tänkt till kom jag fram till att det var tvåbarnspappans enda fördel, att han fanns här. Jag var inte attraherad av honom och jag var inte bekväm med honom.

Jag bestämde alltså möte med tvåbarnspappan och hans barn och sa som det var. Nästan. Jag förskönade det hela en hel del och sa att jag bröt med honom på grund av att jag skulle flytta i september och för att mitt hjärta tillhörde någon annan. Jag ansåg det inte nödvändigt att såra honom med sanningen. Han blev besviken, men tog det ändå ganska bra. Vi sa att vi skulle vara vänner, med den där lite överhjärtliga falska glädjen i rösterna, och sedan dess har vi inte sett varandra. Det var nu fyra månader sedan och nu kommer vi ses igen. Den nioende håller samma vän som först förde oss ihop kombinerad inflyttnings- och födelsedagsfest. Vi är båda bjudna. Jag hoppas att vi kan umgås utan att det blir allt för konstigt. I allafall för min väns skull. Jag vägrar förstöra hennes fest. Så hur konstigt det än kommer bli, så kommer jag le, vända andra kinden till och ha roligt. Trivs han inte ska jag tipsa honom om att kolla in grannens tomater.

Att ge och ta

En av mina närmaste vänner har gått och blivit jättekonstig jättefort. Bara över sommaren verkar det som om hela hennes personlighet har skenat iväg och lämnat mig kvar som ett stort frågetecken. Jag ringer, sms:ar och föreslår att vi ska träffas. Visst absolut, säger hon och så rinner det hela ut i sanden. Antingen råkar hon bli sjuk eller så råkar hon ha något annat uppbokat just den dagen som det var prat på att vi skulle träffas. Hon har helt förlorat lusten att gå ut och ha kul på krogen. Det är i och för sig något jag kan förstå eftersom det har hänt flera av mina vänner när de ingått i seriösa förhållanden. Krogens köttmarknad känns inte lika lockande längre även om jag personligen tycker att en utekväll består av mer än att bara ragga. Men det finns så mycket annat man kan hitta på. Filmkväll, picknick, promenad och fika, listan på aktiviteter kan göras hur lång som helst. Jag har inte träffat henne sedan studenten för sjutton och jag saknar henne faktiskt! Men när ska hon komma på att hon saknar mig?

För övrigt så vet jag att jag varit dålig på att uppdatera bloggen de senaste dagarna. Jag har kännt mig lite under isen och det är en hel del tankar som snurrar i huvudet angående den kommande flytten. Jag lovar att skärpa mig.

Jag behöver en kram

Ikväll känner jag mig så här. Fruktansvärt jobbigt.

Ännu doftar kärleken...

Sist jag besökt London och australiensaren hade jag verkligen svårt för att stoppa de kläderna jag haft på mig i tvättmaskinen. Jag lät dem vara i en vecka innan de åkte ner i tvätten. En vecka då jag ofta borrade ner min näsa i det mjuka tyget och drog in hans doft i näsan. Som om han fortfarande fanns precis bredvid mig. Ville inte tvätta bort honom. Nu går jag igenom samma sak igen. Min bruna halterneckklänning borde verkligen tvättas. Den är smutsig och luktar nattklubb och resväska, men någonstans mellan de två dofterna dröjer sig doften av F's hud kvar. Om jag sluter mina ögon är jag tillbaka där i hans säng. Hans mun mot min. Våra kroppar som brinner. Då vet jag inte det inte bara var en dröm. Drömmar lämnar inte kvar sina dofter på mina kläder. Men när jag öppnar ögonen är jag bara en patetisk tonårstjej som står där med ett klädesplagg. Inget mer.

Bello e Bella

Jag har hunnit landa under några dagar efter min vecka på Kreta och vill berätta lite om den för alla er där ute. Det känns dock svårt att veta var jag ska börja för veckan blev så mycket mer än vad jag trodde den skulle bli och nya känslor kan vara svåra att sätta på print, de är oftast lite för laddade, lite för difusa, men jag ska göra mitt bästa.

När jag tänker tillbaka vandrar mina tankar hela tiden till en och samma person. Hans namn är F och han dansade in i mitt liv på ett sätt jag inte förväntade mig. Redan första dagen la jag märke till honom bland de andra i årets team. Han var vältränad på det opumpade sättet jag gillar och han såg ut att ha en charmfaktor som skulle kunna blända vem som helst. Till och med min mamma pekade ut honom som någon hon trodde skulle passa mig. Det visade sig att han, förutom att hålla i ett par aktiviteter under dagens lopp, var årets DJ och det var bakom DJ båset på hotellets egna klubb som jag första gången pratade med honom. Dragningskraften var total och jag sögs in i hans mörka ögon och lät mig förtrollas av hans italienska brytning. Sedan var jag fast. För varje dag tyckte jag till min egen förfäran mer och mer om honom och jag försökte medvetet bromsa mig själv. Jag försökte intala mig själv att det inte spelar någon roll om han gillade mig eller inte och att det bara var att ha kul. Det lyckades inte så bra. Jag började känna svartsjukekänslor istället och fjärilar som varit döda sedan snart ett år vaknade till liv och flög runt som galningar inne i min mage. Jag rörde så ofta jag kunde vid honom och gav honom till och med en massage där i DJ båset. Hans muskler under mina händer kändes allt för bra.

Jag är inte en dramaqueen överhuvudtaget och avskyr alla konflikter och kärlekstrianglar, men motvilligt blev jag indragen i en i allafall. Första kvällen hade jag börjat prata med ett gäng britter som såg ut att vara i min ålder och sedan dess hade jag hållit ihop med dem. Bland dessa fanns C, en tjej som var ett år yngre än jag. Det fanns inte en enda tjej som inte tyckte om F, men det visade sig att C skulle bli min största konkurrent. Hon var minst lika på honom som jag och när jag inte fanns i hans närhet så fanns hon det.

Dagarna gick och plötsligt kom min sista kväll. Det var bestämt att vi skulle åka in till en närliggande stad och festa, både britterna och några ifrån teamet som arbetade där. F skulle med och jag kunde inte vänta på att få dansa med honom. Kanske kunde det äntligen hända något mellan oss. Vi förfestade på hotellets egen klubb och jag följde F med blicken. Han var så fin. Det hade gått några timmar när jag plötsligt upptäckte att han hade försvunnit. När jag tittade mig omkring upptäckte jag till min förskräckelse att även C var borta. Svartsjukan grep tag i mig med full kraft och drog mina mungipor längre och längre ner. Det gick en bra stund, men när C kom tillbaka och var hon så glad att hon lyste upp hela rummet förstod jag att något hade hänt mellan dem. Det visade sig att de hade gått upp på hans rum och kyssts. Jag är fortfarande förvånad över hur strakt jag plötsligt ogillade henne. Det var ju jag som skulle ha F, inte hon. Jag!

Till min glädje visade det sig att britterna inte skulle följa med ut trots allt och att jag skulle gå själv tillsammans med F och hans vänner. Alltså kunde jag ha kul utan att behöva bekymmra mig om C. Klubben vi hamnade på var liten, men full med folk och hög musik. Rytmerna blandades med stark alkohol och killarnas svettiga överkroppar. Till min glädje slängde nämligen alla i gänget av sig tröjorna, F först av alla, och den perfekta kroppen stod framför mig. Det var fler än jag som hade blickarna på honom och det är inte konstigt alls. Förutom att han såg förbannat bra ut är han också en av de bästa dansarna jag någonsin sett i hela mitt liv. Jag fick mindervärdeskomplex av att försöka hålla jämna steg med honom. Jag dansade med honom en del, men kände mig konstigt avvisad. Tillslut var jag tvungen att fråga om han inte tyckte om mig. Han svarade något i stil med att han redan hade "något med någon" och tog stryptag om mitt hjärta. Jag blev jätteledsen, mycket mer än vad jag var beredd på. Det kändes som om hela veckan var förstörd och som om jag verkligen gjort bort mig. Efter klubben gick vi ned till stranden. Med havets kluckande vågor och den stjärnbeströdda himlen var det en romantisk scen om något, men jag kände bara för att gråta. E, en annan av killarna i teamet, förstod att något hade hänt och försökte trösta mig med pepptalk och en lång promenad. Det hjälpte inte allt för mycket, men när vi gick tillbaka hade jag i allafall lyckats svälja ner den värsta klumpen i halsen. Jag var irriterad på mig själv för att jag brydde mig så mycket. När klockan närmade sig fem på morgonen tog jag F, E och en av tjejerna i teamet bilen och lämnade de andra på stranden för att återvända till hotellet. Vi stannade till vid ett matställe där F och tjejen i gänget spelade massa löjliga spel på en dator. Det gröna monstret hoppade upp och ned på min axel och fick den att värka. Kände mig utanför, även om F gjorde det lite bättre genom att lägga armen om mig en stund.

När vi kom fram till hotellet frågade F var jag bodde. Jag svarade att jag bodde på 4:an (våning fyra). "4:an?" svarade han förvånat "där bor ju jag". Det visade sig att han bodde i rum nummer 4. Sedan tog kvällen nästa helomvändning när han plöstligt frågade om jag ville följa med upp och titta på hans rum. Jag kunde knappt tro mina öron, men jag var ju inte dummare än att jag svarade ja. Vi gick genom massa slitna korridorer som verkligen skulle behöva renoveras till det rum han delade med E och en annan kille i teamet som också varit med ute. Där satte han på lugn musik och så satte vi oss på sängen och pratade en stund innan han hoppade in i duschen för att skölja av sig all aska han fått på kroppen av att leka med eldklot på standen. Jag visste inte vart kvällen skulle sluta, men jag visste att jag verkligen gillade vändningen den tagit. Här satt jag på F's säng, i ett rum långt inne på det förbjudna personalområdet och väntade på att han skulle komma ut ur duschen. Han kom ut med en handduk runt höfterna och med bara boxers under. Olala. Han började smörja in sina vältränade armar med Dove (eh?) och jag kunde inte låta bli att fråga om jag skulle smörja in hand rygg. Det fick jag och jag njöt av att känna hans hud under mina händer. Han mummlade något om att jag var"full of surprises" och erbjöd sig sedan att återgärda den massage jag gett honom tidigare i veckan. Jag la mig på mage i hans säng och han började massera den delen av ryggen som min halterneckklänning lämnade bar. Jag ville aldrig att det skulle sluta och uppenbarligen ville inte han det heller för en sak ledde till en annan. Vi låg inte med varandra, men det betyder inte att jag inte hade velat det. Det var visserligen jag som sa att jag inte skulle ha sex med honom, men det berodde mer på att vi bara kännt varandra så kort tid, att han faktiskt kysst en annan tjej samma kväll och att hans rumskompisar knackade på två gånger då han fick gå upp och säga åt dem att försvinna, än att jag inte ville. Jag var riktigt frestad faktiskt och det om något borde väl besvisa att han betydde lite mer än bara en oskyldig flirt. Till skillnad från T så fanns det här verkliga känslor med i spelet. Jag är inte kär i F, men det var definitvit åt det hållet det hela var påväg. För min egen sinnesfrid kanske det var bra att jag bara var där i en vecka. Vi spenderade morgonen på hans rum och först klockan 6.30 följde han mig till mitt rum och kysste mig godnatt.

Dagen efter var lite konstig då vi inte kunde prata om det som hänt eftersom han var tvugen att jobba hela tiden och eftersom det ständigt fanns folk omkring oss. Jag smög till mig små stunder då jag kunde. Satte mig tätt bakom honom när han dömde volleyboll, åt av hans glass när vi tog en kort promenad tillbaka till hans kontor. Jag fick hans email och fick lova att skriva om "what we can not talk about". Innan jag klev på bussen som skulle ta mig till flygplatsen gick jag än en gång upp till hans rum och kysste honom. Flera gånger. Han är verkligen bra på att kyssas!

Innan jag vände mig om och gick sa han "see you". Det hade onekligen varit trevligt att träffa honom igen. Han har ett erbjudande om att komma till London och besöka mig. När jag sa det till honom log han och sa "that's an offer I may not be able to refuse". Jag har hans emaildress och han ville att jag skulle skriva. Jag kommer att skriva. Jag vet inte hur allvarlig han var med det han sa. F är på gränsen till en player, det är jag medveten om och jag sätter inga större förhoppningar till att någonsin träffa honom igen. Förstå mig rätt nu, jag skulle tycka det vore jätteroligt, men om det nu inte blir så, så är jag nöjd med den tid vi fick. Han var den perfekte semesterflirten och han var min, i alla fall för ett litet tag.

Chipp och Hej

Eftersom jag för nuvarande ligger på 3:e plats på Bloggportalens topplista lär en hel del nykommlingar hitta hit för att se vad jag är för filur. Jag hälsar er alla välkommna! Eftersom jag fått förmånen att flyga till varma Kreta så här i början av Augusti kommer jag tyvärr inte kunna uppdatera bloggen på en vecka. Istället rekommenderar jag er att läsa följande gamla inlägg med förhoppning om att ni kommer gilla det jag skriver och återvända för mer:

Historien om min största kärlek, Australienaren: Del 1, Del 2
Historien om min första förälskelse, Walesaren: Läs

Under tiden ska jag lapa sol och spana på brunbrända män. Hoppas ni alla får en bra vecka här hemma i Sverige så hörs vi när jag kommer hem!

Jag har kommit en lång väg...

Imorgon kliver jag på planet som flyger mig till Kreta. Hade jag rest på min fritid, så hade jag dragit med mig mina vänner och festat loss i den ljumma sommarnatten, men så är inte fallet. Jag kommer jobba en tredjedel av tiden som personlig assistent, men resten av tiden är jag fri att fördela mellan sol, bad, gratis drinkar och nya människor.

Hotellet vi ska bo på är lyxigt, dyrt och bygger på ett all-inclusive system. Maten är god, kvällsshowerna underhållande och dagsaktiviteterna roliga. Jag vet, för jag har upplevt allt en gång tidigare. Det är inte första gången jag bor på samma hotell...

Året var 2004 och jag var inte samma människa som jag är idag. Självförtroendet höll på att utvecklas, liksom allt annat som jag idag känner mig stolt över att vara. Det var den första familjesemestern utomlands och jag visste inte vad jag skulle tycka om det. Jag kände mig för gammal för att åka på semester med föräldrarna och helst hade jag åkt dit med några kompisar, men jag njöt såklart av att åka utomlands och lämna tråkiga Sverige bakom mig. Hotellet visade sig vara helt fantastiskt och det enda vi egentligen kunde klaga på var att sängarna var i hårdaste laget, samt att stranden nedanför hotellet var av sten och inte sand. Det levde helt enkelt upp till sina fyra stjärnor och mer där till.

Eftersom hotellet ligger lite avsides har de verkligen gjort allt för att man ska trivas och vilja stanna på hotellområdet under hela semestern. Bland annat fanns där ett team bestående av unga människor mellan 20 och 30 år som höll igång alla gäster under dagarna och kvällarna. Jag fascinerades av dem och önskade att jag var lika frammåt och självsäker. En av dem fascinerade mig extra mycket. S var från Schweiz och något av det charmigaste jag sett. Han drog min uppmärksamhet till sig redan första dagen och sedan var det klippt. Hade det hänt idag hade jag självklart gjort något åt det, men 2004 mådde jag mest dåligt över det. Jag trivdes inte med mig själv och att springa runt i bikini hela dagarna gjorde inte att jag visade mig från min bästa sida, i allafall kändes det så då. Istället betraktade jag honom drömmande på avstånd eller försökte vara så nära honom det gick.

Trots att jag inte vågade prata med S var jag var fortfarande fascinerad av teamet och ville jättegärna lära känna dem. Jag arbetade upp mod i några dagar och gick sedan fram och började prata med en annan av killarna, M. Han var trevlig och jag var glad över att ha fått in en fot i gänget. Efter M var nästa person jag pratade med, P, en av tjejerna i teamet och hon var faktiskt den som tog kontakt med mig. Dagarna gick och jag pratade med M och med P och även några av de andra i teamet, men mitt bristande självförtroende höll mig fortfarande ifrån S. Jag tror inte jag ansåg mig värdig att vara med någon som alla tjejerna där tyckte om. Idag är jag överlycklig för att jag lämnat den där självnedvärderande attityden bakom mig. Livet är mycket roligare när man trivs med sig själv.

Sista kvällen blev jag medbjuden till en närliggade stad för att parta tillsammans med gänget. Jag ville inget hellre än att dansa och flörta med S, men än en gång svek mig modet och på något konstigt sätt skickade jag signalerna helt fel och M fick för sig att jag flörtade med honom. Vilken röra! Kvällen slutade med att jag dansat heta danser med M istället medan jag i smyg kastade långa blickar på S som till mitt missnöje plötsligt börjat hångla med P. Kort sagt hade jag 2004 fortfarande en hel del kvar att lära om mig själv och om att flörta.

Imorgon kommer jag återvända till samma hotell. Teamet är tyvärr helt utbytt så någon ny chans att stöta på S lär det inte bli, men det gör inte så mycket. Jag kommer ändå njuta av att vara där. Kanske kommer jag få en liten flört, kanske inte. Det viktigaste är ändå att jag kan återvända dit som en annan människa. En människa som vågar ta chanser i livet och som vet hur mycket hon är värd.

Attraktion

Jag har märkt att jag under senare år dras mer och mer till estetiska killar. När jag säger estetiska avser jag inte alternativa människor av diverse slag (som av någon anledning flockas på estetiska skolor) utan killar som håller på med musik, dans, fotografering och liknande. Jag attraheras av kreativiten, förmågan uttrycka sig konstnärligt och att se livet utifrån ett annat perspektiv. En kille som verkligen kan sjunga eller som har koll på motorik och rytm kan få mig att smälta fortare än häxan i trollkarlen från Oz.

Jag har själv utövat dans, teater, fotografering, sång, måleri och framför allt det skrivna ordet under många år. Kan det vara så att man attraheras av sådant som ligger en nära hjärtat? Handlar det kanske om en gemensam livssyn? Vad tror ni? Vad attraheras ni av?