I Biomörkret

Jag har ett gäng med biocheckar som ligger i en låda och väntar på att bli använda innan jag packar ihop mitt liv och flyttar till London i september. Eftersom den tidpunkten börjar nära sig mer och mer tar jag nu alla chanser jag får att se de filmer jag vill på bio. Ikväll var jag och såg Pirates of the Caribbean: Dead Man's Chest med föräldrarna och på Söndag ska jag iväg och se Poseidon med en kompis. Trots att jag älskar film och att gå på bio kan jag inte låta bli att önska att jag fick gå med någon annan än kompisarna. Att jag kunde sitta där i mörkret och låta mina fingrar flätas ihop med någon annans. Känna en tumme röra sig över den känsliga huden mellan min tumme och mitt pekfinger. Luta mig aningen åt sidan och känna någons andetag nära mig. Förvånande nog så har jag aldrig upplevt det än. Jag har aldrig suttit där i mörkret med någon jag tycker om. Jag har varit på ett antal andra dejter, men aldrig på bio. Som den obotliga romantiker jag är längtar jag efter att få göra just det. Tills jag får göra det, kommer jag fortsätta gå med mina vänner. Film är trots allt bäst på bio.