Utekväll och T

Det blev en utekväll igår tillsammans med en kompis. Hur lyckad den blev kan väl disskuteras. Jag hade siktet iställt på klubb 1 och en kväll på dansgolvet, men blev tillslut nedröstad och meddragen till klubb 2. Det började lite segt, men efter tolvslaget blev stället packat med folk. Det fullkommligt rann om mig och det rådde seriös syrebrist, trots att halva klubben ligger under bar himmel. Jag kunde känna hur folk följde mig med blickarna där jag gick och jag vet att jag såg bra ut i min bruna klänning, men till vilken nytta när det inte fanns några roliga killar där? Som vanligt var det glest på dansgolvet och även om vi dansade en del hade det kunnat vara betydligt roligare.

Under kvällens gång hade jag sms-kontakt med T som befann sig på ett annat ställe i stan och när klockan drog sig mot stägning sa jag hejdå till min kompis och gick för att möta honom. Kanske kvällen ännu gick att rädda? Jag satte mig och väntade utanför i den ljummna natten och efter en stund kom han utskuttande från stället med sina vänner. Jag hade seriös abstinens på kramar och fysisk kontakt så när han la armen om mig kunde jag inte låta bli att njuta av närheten. Vi stod där en stund och pratade med hans vänner. Jag hade min arm kring hans midja och han smekte då och då min arm. Sedan gick vi ensamma genom natten med armarna kring varandra. Det blev ingen lång promenad eftersom vi båda behövde ta oss hem, men det var ändå ganska mysigt. Innan vi skulle skiljas åt kramade han om mig och plötsligt möttes våra läppar. Det var långt ifrån det bästa hånglet jag haft, men och andra sidan var det inte det sämsta heller. Efteråt stod vi bara där en stund och höll om varandra. Jag tycker om att krama T eftersom han är så otroligt lång. När man som tjej mäter 1.77 i strumplästen och har för vana att bära högklackat blir man fort van vid att de flesta killar är kortare eller bara en aning längre. Med T är det en annan sak. Han måste vara över två meter lång för mitt huvud hamnar ungeär 10 cm nedanför hans axel. Däremot tycker jag inte om att behöva titta upp för att kunna se honom i ögonen när vi står nära varandra. Det känns ovant och jobbigt och ojämlikt. Hur som helst. Det blev jag som släppte honom först och han drog sig något motvilligt ifrån mig. Efter att ha fått en försäkran från mig om att vi kunde träffas någon dag försvann han för att leta upp sin skjutts och jag tog min taxi hem.

Är jag intresserad av T? Än en gång ställer jag mig frågan och svaret blir nja. T är tidsfördriv. Någon som är trevlig att ha när det inte finns någon bättre. Någon som är mysig, men inte mer. Jag är inte ute efter något seriöst med honom och jag tvivlar starkt på att han är ute efter det heller. Det finns inga starka känslor med i spelet och kanske är det därför jag väljer att träffa honom just nu. Jag flyttar till ett annat land om mindre än två månader och jag vill inte behöva genomlida smärtan av att lämna en kärlek bakom mig. Jag gömmer mig bakom ofarliga kramar istället. Det blir mindre smärtsamt på det sättet. Tråkigare, men mindre smärtsamt.