Att ge och ta

En av mina närmaste vänner har gått och blivit jättekonstig jättefort. Bara över sommaren verkar det som om hela hennes personlighet har skenat iväg och lämnat mig kvar som ett stort frågetecken. Jag ringer, sms:ar och föreslår att vi ska träffas. Visst absolut, säger hon och så rinner det hela ut i sanden. Antingen råkar hon bli sjuk eller så råkar hon ha något annat uppbokat just den dagen som det var prat på att vi skulle träffas. Hon har helt förlorat lusten att gå ut och ha kul på krogen. Det är i och för sig något jag kan förstå eftersom det har hänt flera av mina vänner när de ingått i seriösa förhållanden. Krogens köttmarknad känns inte lika lockande längre även om jag personligen tycker att en utekväll består av mer än att bara ragga. Men det finns så mycket annat man kan hitta på. Filmkväll, picknick, promenad och fika, listan på aktiviteter kan göras hur lång som helst. Jag har inte träffat henne sedan studenten för sjutton och jag saknar henne faktiskt! Men när ska hon komma på att hon saknar mig?

För övrigt så vet jag att jag varit dålig på att uppdatera bloggen de senaste dagarna. Jag har kännt mig lite under isen och det är en hel del tankar som snurrar i huvudet angående den kommande flytten. Jag lovar att skärpa mig.