Tvåbarnspappan

En av mina läsare kommenterade om att jag alltid fick mina män att verka så perfekta. Jag kunde inte låta bli att le när jag läste det. Mina män är inte alltid perfekta (eller nära på). Även jag gör mina snesteg. Här har ni till exempel historien om den mest operfekta av dem alla.

Det var genom en nära vän som jag för första gången träffade tvåbarnspappan. Det var fest och musiken blandades med alkohol och skratt. Han var den enda singeln på festen förutom jag själv och därför blev det som det blev. Han är egentligen inte alls min typ, så jag vet inte vad jag tänkte på. Varken utseendemässigt, personlighetsmässigt eller livsstilsmässigt. Sanningen var väl den att jag inte tänkte. Han var helt enkelt där och just då behövde jag någon som kunde hålla om mig och få mig att tänka på något annat än australiensaren som var många långa mil bort. Det låter illa att säga tvåbarnspappan om honom eftersom det får honom att låta riktigt gammal, men pappa var precis vad han var. Han var 30 år gammal och pappa till en femåring och en treåring. Han var alltså alldelses för gammal för mig. I och för sig faller jag alltid för äldre män, men jag brukar föredra att de är runt 25, inte runt 30. Hur som helst, under festen föll det sig naturligt att vi flirtade med varandra och eftersom vi båda sov över hos min vän fortsatte det dagen efteråt. Jag var tveksam till om det var en bra idé, men samtidigt kunde jag inte förneka att jag tyckte om känsla av att ha ett par armar kring mig. När han skulle gå tog han mig avsides och frågade om jag ville träffas igen. Jag visste inte vad jag skulle svara eller var jag skulle titta (varningssignal 1) men sa ändå ja.

Någon vecka senare möttes vi upp igen hemma hos tvåbarnspappan. Han, jag, vännen som haft festen och hennes pojkvän skulle titta på film. Vi åt lite mat och sjönk sedan ner i soffan och såg tre filmer i rad. Jag hade än en gång hans armar omkring mig och det var skönt att ha någon där. Någonstans i en av pauserna mellan filmerna kysste jag honom för första gången. Det kändes inte allt för bra (varningssignal 2) , men jag tänkte att det kunde väl ta sig. Efter att vi sett alla tre filmerna hade mörkret sänkt sig och det var dags att ge sig av. Av någon anledning hade jag bestämt mig för att sova över hos tvåbarnspappan och min vän och hennes pojkvän åkte ensamma hemmåt. Vi gjorde oss i ordning och kröp ner i den stora dubbelsängen. Jag minns att han läste en bok om tomater (eh???) innan han släkte ljuset och kröp intill mig. Jag hade absolut inga planer på att göra något som ens kom i närheten av sex. Allt jag ville var att sova bredvid någon, men han hade något annorlunda planer. Jag insåg snart att allt kändes totalt fel. Till skillnad från när jag delade säng med australiensaren eller F var det inte ett dugg njutningsfullt (STOR varningssignal 3) och jag ville helst att han skulle sluta. Man kan tro att en man som producerat två barn ska veta hur man gör, men tvåbarnspappan var den absolut sämsta kyssaren jag haft oturen att träffa på. Han ändrade aldrig intensitet och han körde stenhårt på elvisptekniken. Hans händer var fummliga och inte där jag ville att de skulle vara. Ingenting allvarligt hände, men jag kände mig ändå konstigt nog lite kränkt och förbannade att jag gett mig in i det hela från början. Tvåbarnspappan och andra sidan började planera vår framtid ihop...

På morgonen blev vi överraskade av tvåbarnspappans pappa som oväntat knackade på dörren tidigt på morgonen! I två timmar blev jag sedan mer eller mindre ignorerad när de satt och pratade motorer, bilar och maskiner. Jag tyckte bättre om pappans attityd än tvåbarnpappans! Han visste om att jag var totalt ointresserad av ämnet och förskte inte ens byta ämne eller få med mig i samtalet (något hans pappa gjorde). De körde mig hem och jag tog mig en ordentlig funderare på vad jag ville. Mitt huvud sa att tvåbarnspappan i allafall fanns här, men mitt hjärta bultade bara för australiensaren. Efter att jag hade tänkt till kom jag fram till att det var tvåbarnspappans enda fördel, att han fanns här. Jag var inte attraherad av honom och jag var inte bekväm med honom.

Jag bestämde alltså möte med tvåbarnspappan och hans barn och sa som det var. Nästan. Jag förskönade det hela en hel del och sa att jag bröt med honom på grund av att jag skulle flytta i september och för att mitt hjärta tillhörde någon annan. Jag ansåg det inte nödvändigt att såra honom med sanningen. Han blev besviken, men tog det ändå ganska bra. Vi sa att vi skulle vara vänner, med den där lite överhjärtliga falska glädjen i rösterna, och sedan dess har vi inte sett varandra. Det var nu fyra månader sedan och nu kommer vi ses igen. Den nioende håller samma vän som först förde oss ihop kombinerad inflyttnings- och födelsedagsfest. Vi är båda bjudna. Jag hoppas att vi kan umgås utan att det blir allt för konstigt. I allafall för min väns skull. Jag vägrar förstöra hennes fest. Så hur konstigt det än kommer bli, så kommer jag le, vända andra kinden till och ha roligt. Trivs han inte ska jag tipsa honom om att kolla in grannens tomater.