Midsommarafton

Midsommaren blev helt okej i år ändå, trots helvetet jag nämnde i förra inlägget. Jag blev upphämtad i en bil som redan var överfull och hamnde genast i knät på en söt kille med stora bruna ögon. Som tur var skulle vi inte åka allt för långt, men min nacke var böjd i en konstig vinkel hela vägen dit. Jag har fortfarande ont i den.

Vi begav oss ned till ett gammalt hamn- och lagerområde och en liten (högst förbjuden) sandstrand som jag inte ens visste fanns. Där slog vi läger och fick fyr på elden i eldstaden som stod där. Stranden var öppen för blåsten, men vi kurade ihop oss vid elden och försökte ignorera den. Det visade sig att det fanns massa trevliga människor i gruppen och trotts att jag var något av en outsider, som bara kände en person sedan innan, blev jag genast trevligt bemött, (det är det som är fördelen med att resa och möta nya människor ensam). Gruppen blev större ju längre kvällen led och tillslut var vi upp emot 20 personer där på stranden. Tiden flög iväg och plötsligt hade det gått sju timmar! Vi hade hunnit grilla, äta jordgubbar och glass, ha allsång med en gitarr på klipporna och dansa midsommardanser kring en något för full kille.

När klockan närmade sig midnatt bröt vi upp och bestämde oss för att åka till en privat fest i en annan del av staden. Eftersom vi var för många för att få plats i bilen, fick vi åka i skift. Jag, en tjej till och fyra killar stannade kvar. Två av dessa fyra killar var söta och jag hade kunnat tänka mig att strula med någon av dem, men så blev det inte. Den ena killen (med bruna ögon) hade sin bästa vänninna med sig och de var oskiljaktliga hela kvällen och omöjlig att komma nära, den andra killen var inte på humör. Ironiskt nog fick jag en tredje kille på halsen som förföljde mig hela kvällen, trots att jag inte var ett dugg intresserad. Well, story of my life.

Jag har nog aldrig åkt bil på ett så intressant sätt som jag gjorde på vägen till den privata festen. I baksätet satt tre killar och över dem låg jag med huvudet i knät på killen med de bruna ögonen. Ja, jag vet att man inte ska åka så, det är dumt och trafikfarligt att åka för många i en bil, men jag var inte helt nykter och vi var tvugna att förflytta oss. Festen var inte mycket att hurra för, men på något konstigt sätt gick klockan väldigt fort och jag var inte hemma förrän klockan tre.

För att sammanfatta det så kan jag väl säga att jag gärna hade träffat flera ur gänget igen, för de var trevliga och kvällen var helt okej. Väldigt synd att det inte blev något ragg bara.