Vikten av att prata med luft

Jag har ofta konversationer med folk som inte är där. Jag gör det inte för att jag sedan ska ha dessa i verkligheten, det handlar för det mesta inte om övning inför något, utan oftast är det för att den personen jag pratar med är onåbar i verkligheten. Fysiskt eller emotionellt. Då kan det kännas skönt att ändå prata med dem och låtsas att de är där för en stund.

Jag har inte bara konversationer med dem. Ibland går jag ett steg längre och tar en promenad med eller blir omhållen av någon som inte finns där. Jaha, tänker ni nu, det var väl det jag visste. Den här tjejen borde spärras in i ett vadderat rum någonstans och bli beordrad att tvångs-titta på alla Glamouravsnitt som någonsin gjorts.

Ja, jag vet att det är lite galet att prata med någon som inte finns där, men samtidigt är det en mental tillfredställelse. Det är själv-terapi och fungerar på samma sätt som när andra pratar med gossedjur eller djur i allmänhet. Det viktiga är inte svaren, utan känslan av att någon finns där och lyssnar och tröstar. Den overkliga personen finns alltid där, den har alltid tid och måste inte sitta i telefon i tre timmar eller springa på möte. Ibland kan man faktiskt få bättre tröst av att prata med luft än av verkliga människor.

För allt är precis som det borde vara, men sällan är.