Framtiden

(Anledningen till de senaste dagarnas bloggtorka.)
Nu har jag varit sjuk sedan i måndags och när man är sjuk har man, som alla vet, alldeles för mycket tid över till att tänka. Jag har haft svårt att somna på nätterna de senaste dagarna och det har inte bara berot på att jag varit sjuk. Ju närmare flytten jag kommer dessto nervösare och mer frustrerad verkar jag bli. Min kropp reagerar med magkatarrkänningar och genom att få mens två veckor för tidigt. Jag vet att allt kommer bli jättebra när jag väl flyttar dit, att jag kommer trivas i London och att jag uppfyller en dröm och ett djupt liggande behov av att göra det mesta av mitt liv. Därför blir jag frustrerad när jag kommer på mig själv med att vara nervös. Jag vill verkligen inte vara nervös för något jag vet kommer bli bra, men jag kan inte hjälpa det.

Det kommer bli min första flytt någonsin (om man inte räknar med den jag gjorde när jag var knappt ett år gammal) och jag flyttar från mina föräldrar, från mina vänner och från det landet jag alltid bott i. Det är ingen liten förändring vi pratar om här. Det har varit min dröm så länge att nu när den ska bli verklig kan min hjärna inte förstå vad det är som händer. Så är det mesta delen av tiden, men då och då kommer den på vad det är som är påväg att hända och då blir den rädd. Jag blir rädd. Tänk om jag inte klarar av den karriär jag valt att satsa på? Tänk om allt bara blir skit? Tänk om jag satsar nära en halv miljon kronor på något som inte kommer fungera? Är jag verkligen tillräckligt duktig på det jag gör? Är jag en tillräckligt duktig skribent? Hur kommer mina kurskamrater vara? Hur kommer de jag ska bo med vara? Frågorna snurrar i mitt huvud. Runt, Runt, Runt.

Kanske är det väntan som är det värsta. När jag väl är där kommer mina frågor få svar och jag vet också att jag kommer bli lugnare bara jag får börja mitt nya liv. Men nu väntar jag och räknar dagarna. En månad kvar. 29 dagar. 29 dagar av tankar som snurrar runt. Medan jag väntar på att mitt nya liv ska börja säger jag hejdå till mitt gamla. Ett långsamt bitterljuvt farväl. Hejdå vänner. Hejdå familjen. Hejdå mitt rum. Men Hej framtiden, som jag har väntat på dig!