T returns

T överraskade mig här om dagen med att skicka ett sms. Eftersom det har varit helt andra killar som tagit upp mina tankar på sistonde blev jag ganska förvånad. Han undrade hur det var med mig och tyckte det var länge sedan jag hörde av mig. Jag skickad snällt ett svar tillbaka och möttes av tystnad från hans sida. Jag vet inte riktigt vad han ville. Ni förstår, den killen är helt omöjlig när det gäller att ta första steget, eller något steg alls för den delen. Varje gång vi skulle träffas kände jag mig som en draghäst som fick göra precis allt arbete. Jag skulle kunna tänka mig att träffa honom igen, men det är inget jag orkar lägga ned vare sig tankekraft eller ork på, så om han vill träffas innan jag flyttar är det han som får ta tag i det. Mig kvittar det faktiskt.

Pratade med den söta killen med de stora bruna ögonen över msn igår igen. Han får mig att le hela vägen från andra sidan Sverige. Han hade jag däremot orkat anstänga mig lite för att få träffa.